Våra textmatchningsverktyg

Vi har precis skaffat oss en möjlighet att undersöka våra elevers arbeten genom Ephorus. Jag har inga elever denna termin, så jag har inte varit inne i programmet och undersökt hur det fungerar. Men jag hör redan hur lärare diskuterar hur de ska förhålla sig till resultatet i procentform.

En del tycker att det ska vara noll i resultat för att man ska se det som icke plagiat. Andra säger att det är omöjligt att uppnå nivån noll. Var och en kan hemma på sin kammare sitta och formulera meningar som någon annan gjort på nätet. Jag tycker att det är en svår balansgång och återigen måste det vara upp till vart arbete som testas.

Nu fick jag möjlighet att testa Urkund och den är klart intressant att se. Särskilt då man kan testa sina egna arbeten. Arbeten där jag vet att jag enbart har mina egna ord, som visar sig vara plagiat med fyra procent. Det är då frågan hur man ska förhålla sig till det hela. Kommer man upp på högra procenttal, så måste man naturligtvis undersöka saken närmare, men hur drar man den gränsen?

Jag tror att vi behöver ha möjligheten att testa texter i ett verktyg som detta, men vi måste sedan själva stå för den slutliga analysen. Vad är vad? Vi vinner väldigt mycket tid på att inte själva behöva leta upp texterna på nätet. Då kan vi lägga den tiden på annat. Samtidigt håller jag med Jude Corall. Det är ett måste att vi ser till att formulera uppgifter som minskar möjligheterna till plagiat. Det är mycket vunnet på att arbeta fram uppgifter som leder till eget arbete.

Göran Bexell kallar det studenter på högskolor och universitet producerar för "det självständiga arbetet". Han förutsätter också att studenter som kliver upp på den nivån har detta med sig. Jag skulle säga att det är att hoppas på för mycket. Får man med sig det på det sätt som man kan se i reportaget från en skola i England, så kommer det att bli som en självklar del i lärande. Men jag undrar om det fungerar så på våra grundskolor. Har vi samma inställning och utrymme för plagiering i Sverige?