Första recensionen

Nu har jag äntligen tagit mig samman och skrivit recensionen på Design för lärande (Anna-Lena Rostvall & Staffan Selander (red)). Jag vet inte varför det skulle vara så svårt att få till en recension. Jag är ju ändå lärare i svenska. Kanske att det beror på att jag har lagt recensionen som redovisningssätt bakom mig för länge sedan. Mina elever gör inga sådana längre. Det är en uppgift som sällan blir bra och det är en öppen dörr till att plagiera. Den som en gång sa att det inte är elevers plagiering som är problemet utan uppgiften de får, sa en klokhet jag gärna sprider vidare.

En annan sak som antagligen hindrade mig från att få ihop recensionen var antagligen att jag inte uppskattade boken. Det var åter igen kunskaper jag redan hade och det hindrade mina möjligheter att skriva en genomarbetad och genomtänk recension. När jag läste boken för andra gången började jag dock hitta ingångar som skulle fungera i en recension. Det var en del genomgående trådar som intresserade mig och gav mig möjligheter att spåna vidare med.

Visst, jag lämnade recensionen traditionella utseende, men det kanske går ändå. Jag vill ta fasta på det som en senare läsare kan leta efter och då fick det bli på detta sätt. Kanske att jag låter gnällig och ifrågasättande, men jag ser gärna att en diskussion kring recensionen som form diskuteras. Jag är inte omöjlig när det gäller att ändra uppfattning. Det gör jag väldigt gärna när jag blir överbevisad. Det vore hemskt annars.

Nu är recensionen inlämnad och jag tycker att jag fick till en bra, balanserad och fördjupande text kring bokens alla artiklar. Vi får se vad jag får för synpunkter på den. Under tiden har jag beställt nästa bok, som jag ska skriva nästa recension på. Jag valde Nätbaserad undervisning av Hrastinski. Eftersom jag arbetar på Komvux och arbetar mycket med nätbaserad undervisning, så ska det bli väldigt intressant att se vad jag får ut av den boken. Jag ser fram emot när den landar i brevlådan. Denna kurs ger oerhörda möjligheter att utveckla sina förmågor och ska jag göra det genom att skriva fler recensioner, så varför inte... typ...

Slås av förvåning

Ibland kan jag inte helt förstå hur beslut kan fattas. Hur man kan missa att se saker ur ett uppenbart perspektiv. Eller är det så att perspektivet bara dyker upp om man sitter vid ett skrivbord i en skolmiljö?

Ni har säkert inte missat att det har tagits fram nya riktlinjer för antagning till universitet. Det ska räknas på ytterligare ett nytt sätt. Detta för att göra antagningen ännu mer rättvis. Eller ja, det var vad jag trodde.

Ni kanske även har läst den storm av protester som gick i vågorna efter de nya reglerna. Ingen med ett gymnasiebetyg innan 2003 ska få tillgodoräkna sig extrapoäng för vissa meriterade kurser. Det innebär att de som är 26 år eller äldre plötsligt är utestängda från så där hundra utbildningar. Utbildningar som kräver extrapoäng för att man ska kunna komma in. Det räcker alltså inte att de har högsta betyg i alla ämnen. De är ändå inte meriterade att komma in.

Idag kan man på DN:s nätupplaga läsa ett uttalande av vår högskoleminister Tobias Krantz. Där säger han att det är först nu som man kan se följderna av det nya förslaget och kan göra något åt det som möjligt blivit fel. "Vi får erkänna att vi inte kunde förutse alla konsekvenser" säger han i artikeln. Kunde ni inte?

Är det inte uppenbart att de som har gymnasiebetyg innan 2003 och vill söka in på utbildningar som kräver högsta betyg i alla ämnen, och tillägg av extrapoäng, inte kommer in? Är det inte en ekvation som det räcker med ett G i matte för att räkna ut? Jag är förstummad av den fullkomliga saknad av kompetens som finns i beslutsfattande organ som denna.

Att det sedan inte kan rättas till förrän tidigast hösten 2011 gör inte saken bättre. Jag är glad att jag inte sitter med betyg som plötsligt inte är något värt under ett år. Jag är dock oroad över att betygen från Komvux ska få lägre poäng än de som uppnås under gymnasietiden. Men det är ett helt annat inlägg. Ett hela annat.

Hänga med

De bästa politikerna på nätet har utsetts av SVD och publicerades i gårdagens tidning. Det handlar om användandet av de sociala medierna för att den vägen komma ut med sitt budskap. Idag har de publicerat en intervju, som skedde genom mikroblogg på Twitter, med de tre som är i toppen av listan.

Vilka de är, eller vad de har att säga om saken, intresserar mig föga. Mest för att politik intresserar mig så väldigt lite. Orsaken till att jag fastade i den artikeln var för att jag timmen innan var tvungen att skriva ut ett schema inför den kommande veckan.

Nej, det låter kanske inte så konstigt, om det inte vore för att de skulle skickas hem, med posten, till de anställda. För den nya generationen, den generation som vi möter på denna skola, är mailen ett förlegat verktyg. För de som arbetar med denna generation är ett mail för modernt och postens snigelfart, och kostnader, måste användas.

Jag skakar på huvudet och går med den stora bunten med kuvert till postfacket. Det är bråttom, för det tar ju tid att nå mottagaren. En mail hade redan varit på plats och kan öppnas sekunden efter. Posten behöver två dagar på sig. Hur kommer det sig att, om ni ursäktar, tråkiga politiker har kommit på de sociala mediernas fördelar, men inte en institution som ska möta en ny generations förutsättningar?

Arbetets baksida?

En lördag morgon och jag går ut på nätet för att läsa lite nyheter. DN är en av dessa sidor och direkt möts jag av rubriken; "Diktatoriska chefer bakom mobbing på arbetsplatsen". Eftersom min måndag kommer allt närmare, så måste jag ju så klart undersöka saken. Vad handar detta om egentligen?

En undersökning som genomförts av forskare kring hur arbetstagare upplever mobbing på arbetsplatsen. Det visar sig att omorganisationer och dåligt ledarskap är stora orsaker till att människor känner sig mobbade på sina arbetsplatser. "Både bland män och kvinnor fann vi att upplevelsen av att inte kunna påverka arbetssituationen samt förekomsten av motstridiga krav ökade risken för framtida mobbning." Det är ju oroande för en blivande rektor, som ser en termin framför sig med just dessa inslag.

Jag ska ta dagen som den kommer och sätta mig ner och analysera det hela mer på måndag morgon. Det är en klart intressant termin jag har framför mig. Hur intressant får framtiden visa.

Artikeln hittar ni här: http://www.dn.se/debatt/diktatoriska-chefer-bakom-mobbning-pa-arbetsplatser-1.1149875