Slås av förvåning

Ibland kan jag inte helt förstå hur beslut kan fattas. Hur man kan missa att se saker ur ett uppenbart perspektiv. Eller är det så att perspektivet bara dyker upp om man sitter vid ett skrivbord i en skolmiljö?

Ni har säkert inte missat att det har tagits fram nya riktlinjer för antagning till universitet. Det ska räknas på ytterligare ett nytt sätt. Detta för att göra antagningen ännu mer rättvis. Eller ja, det var vad jag trodde.

Ni kanske även har läst den storm av protester som gick i vågorna efter de nya reglerna. Ingen med ett gymnasiebetyg innan 2003 ska få tillgodoräkna sig extrapoäng för vissa meriterade kurser. Det innebär att de som är 26 år eller äldre plötsligt är utestängda från så där hundra utbildningar. Utbildningar som kräver extrapoäng för att man ska kunna komma in. Det räcker alltså inte att de har högsta betyg i alla ämnen. De är ändå inte meriterade att komma in.

Idag kan man på DN:s nätupplaga läsa ett uttalande av vår högskoleminister Tobias Krantz. Där säger han att det är först nu som man kan se följderna av det nya förslaget och kan göra något åt det som möjligt blivit fel. "Vi får erkänna att vi inte kunde förutse alla konsekvenser" säger han i artikeln. Kunde ni inte?

Är det inte uppenbart att de som har gymnasiebetyg innan 2003 och vill söka in på utbildningar som kräver högsta betyg i alla ämnen, och tillägg av extrapoäng, inte kommer in? Är det inte en ekvation som det räcker med ett G i matte för att räkna ut? Jag är förstummad av den fullkomliga saknad av kompetens som finns i beslutsfattande organ som denna.

Att det sedan inte kan rättas till förrän tidigast hösten 2011 gör inte saken bättre. Jag är glad att jag inte sitter med betyg som plötsligt inte är något värt under ett år. Jag är dock oroad över att betygen från Komvux ska få lägre poäng än de som uppnås under gymnasietiden. Men det är ett helt annat inlägg. Ett hela annat.

Hänga med

De bästa politikerna på nätet har utsetts av SVD och publicerades i gårdagens tidning. Det handlar om användandet av de sociala medierna för att den vägen komma ut med sitt budskap. Idag har de publicerat en intervju, som skedde genom mikroblogg på Twitter, med de tre som är i toppen av listan.

Vilka de är, eller vad de har att säga om saken, intresserar mig föga. Mest för att politik intresserar mig så väldigt lite. Orsaken till att jag fastade i den artikeln var för att jag timmen innan var tvungen att skriva ut ett schema inför den kommande veckan.

Nej, det låter kanske inte så konstigt, om det inte vore för att de skulle skickas hem, med posten, till de anställda. För den nya generationen, den generation som vi möter på denna skola, är mailen ett förlegat verktyg. För de som arbetar med denna generation är ett mail för modernt och postens snigelfart, och kostnader, måste användas.

Jag skakar på huvudet och går med den stora bunten med kuvert till postfacket. Det är bråttom, för det tar ju tid att nå mottagaren. En mail hade redan varit på plats och kan öppnas sekunden efter. Posten behöver två dagar på sig. Hur kommer det sig att, om ni ursäktar, tråkiga politiker har kommit på de sociala mediernas fördelar, men inte en institution som ska möta en ny generations förutsättningar?

Startar upp nytt

Från den första augusti ska jag arbeta som tillförordnad rektor på Komvux i Örebro. Det är en utmaning som jag ser kommer att bli väldigt spännande och samtidigt arbetsam. Jag tänkte att jag skulle blogga om mina upplevelser i och med det nya uppdraget. Få möjlighet att reflektera och analysera kring mina upplevelser och möten i arbetet. Det är en spännande termin jag har framför mig och det kommer jag att dela med mig av här. Välkomna.