Spela spel alltså...

Ja, då har man varit en del av den spelande befolkningen och traskat runt i World of warcraft under två timmar. Hm... Jag vet inte. Det är så klart intressant att se det som alla pratar om. Eller ja, många pratar om. Det är ju så att många av våra elever är djupt involverade i spel som detta. Jag har haft elever som läser på distans, eftersom de bara är uppe på nätterna. De pluggar och kommunicerar med människor över hela världen, genom ett spel, på nätterna.

Jo, det är så klart något som vi alla borde ta del av och fundera på. Jag blir mycket mer intresserad av dessa spel än av second life. Här är det mycket snyggare att gå omkring och ta del av miljöer. Det känns mer genomarbetat och genomtänkt. Jag trodde även att det skulle ta en tid att komma på hur man ska göra för att ta del av spelet, men det är ändå inte så svårt att greppa.

Hur skulle jag då kunna använda detta i ett pedagogiskt syfte? Det är frågan. Jag möter så många generationer i mitt klassrum. Det är en handfull som har vuxit upp med spel på nätet. Ännu färre som lägger tid på att spela på sin fritid. Jag tror dock att det skulle vara intressant att diskutera detta, tillsammans med många andra områden, och på så sätt ge möjlighet till analys och reflektion.

Det skulle bara vara intressant att se hur elever reagerar på en uppgift som att skaffa sig ett konto på World of warcraft, bekanta sig med det under en timme och sedan reflektera kring upplevelsen. Jag tror att det skulle starta upp intressanta diskussioner innan de ens tagit sig ut på nätet. Utmaningen lockar. Vi får se vad som händer under vårterminen...

Den virtuella världen

Ibland känns det svårt att föra diskussioner kring saker, bara för att man ska. Nu måste jag skriva något kring virtuella världar, som jag faktiskt inte har så mycket att säga om. Jag har ingen erfarenhet av det, har få omkring mig som har erfarenhet av det och känner nog att det är att kliva in på osäkra farvatten.

Det är antagligen så här våra elever känner sig när de måste skriva ihop texter om saker som de inte har något att säga om. Man svamlar ihop något istället. Jag har inte så mycket att säga om Second life. Jag har sett på filmerna om virtuella världar och det var framför allt Harlem som fastande. Annars känns det tillgjort och definitivt inte ett second life, som jag skulle vilja leva.

När det kommer till den pedagogiska vinningen så kanske det finns något i det som skulle vara en vinning. Jag kan tänka mig att det skulle göra att samhörigheten skulle bli större. Detta genom att man har samma miljö att gå omkring i. Kanske att även känslan för det man läser om skulle kunna vara intressant. Hur menar jag?

Jo, jag skulle kunna tänka mig att ett återgivande av t.ex. romatikens litteratur skulle kunna göras i ett rum i en virtuell värld. Där rummet är inrett som ett rum direkt ur romantikens era. Kanske att man mer skulle känna av flera delar av det man ska fördjupa sig i. Man skulle då kunna sätta sig i soffan, som står i en kopia av ett rum i t.ex. Den unge Werters lidanden och sedan höra ett utdrag ur romanen.

Jag kan se vinningar i sådana sätt att använda virtuella världar. Men jag ser ju direkt att det skulle ta ofanlig tid att bygga upp detta och frågan är om det skulle vara värt tiden. Kanske att jag om några år inser att det skulle vara det, men nu är jag faktiskt inte så intresserad av att utforska det hela. Det finns allt för många andra saker som står på listan, innan jag kommer ner till detta. Vi får ta en sak i taget.

Men övertyga mig gärna! Det kanske bara handlar om mina fördomar. De har ju förmågan att förblinda den mest villiga till utmaningar. Så, vad tror du?

Interaktiva tavlor

Vi har en Smartboard på jobbet och det var meningen att jag skulle arbeta aktivt med den denna termin. Nu blev jag tf rektor istället och fick inte möjlighet. Nästa termin kan det dock bli nya chanser att göra det. Det återstår att se. Jag tog mig dock tiden under sommaren och undersökte hur den fungerar och vad jag har att vinna på att använda den.

Jag tror, som i många sammanhang, att det är den egna kunskapen som gör att jag inte helt kan avgöra hur bra det är att använda smartboard i undervisningen. Det är så klart lysande att snabbt kuna spara ner anteckningar och annat i pdf och få ut till de som inte medverkat på lektionen. Även för de som medverkar blir det ett komplement till det de minns av lektionens innehåll när det slår upp böckerna igen.

Jag tror även att man blir mer en del av t.ex. sin Power Point genom att vara framme vid det skrivna och arbeta med pennor i det man visar. Komplettera med ord och bilder på det sättet. Inte stå vid datorn och låta orden komma som komplement från "fel håll".

Att sedan göra bra förberedelser inför en lektion eller föreläsning med allt samlat på sidor och inte öppna en massa flikar hit och dit, måste så klart ge en massa pedagogiska vinningar. Hur man sedan använder dem på bästa sätt, och inte för att man kan, är ett vidare steg.

Jag hoppas att jag kommer att få möjlighet att pröva på fler interaktiva tavlor så småningom, så att ett bredare spektra av upplevelser kring det kan presenteras. Skönt att man alltid har saker att utforska. Jag säger som min kollega, "Det får bli att skriva upp det på listan inför juni-dagarna." Så synd att det inte finns några i december...