tisdag 7 december 2010

Distans, verkligen?

Jag har läst ett mycket intressant kapitel i en del av Theory and Practice of Online Learning. Där i första kapitlet diskuteras begreppet distans, tillsammans med väldigt mycket annat intressant. Det slår mig efter denna läsning att begreppet distans är något som hänger med sedan det verkligen var distans. Man hade närträffar, telefonkontakter och skickade brev genom snigelpost. Man bedrev sina studier på distans.

Det gör vi inte idag. Det är just detta som detta kapitel bland annat tar upp. Vi har kvar ett begrepp, som egentligen inte längre innehåller samma definition. Men läser inte kurser på distans. Man läser dem online. Mohamed Ally kallar det för "online learning".

Genom denna definition delar vi inte på den som kliver in i klassrummet och den som sitter hemma och arbetar. Alla arbetar online. De utbildar sig genom att arbeta med datorn som redskap tillsammans med kurslitteratur. Kurslitteraturen består idag av böcker och kan därför inte läggas ut på lärplattform eller annat. Men är det inte bara en tidsfråga?

Jag ska definitivt ta med mig tankarna kring definitionen av begreppet distans. Distansen bestod ju av att man hade läraren på avstånd. Idag är vi väl nästan närmare den elev som arbetar vid sitt skrivbord och chattar med oss, än de som sitter i klassrummet tillsammans med 30 andra elever? Bedriver då den eleven studier på distans, eller håller eleven på med online learning?

5 kommentarer:

  1. Visst är det så - och detta är viktigt att vi diskuterar med varandra.
    Margareta

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att genom diskution med varanda lär man sig oftast bättre än man sitter ensam och läser något.

    SvaraRadera
  3. Intressant distinktion mellan online-kurser och distans-kurser, det ligger mycket i det. Och intressant vad du skriver om hur elevers relationer och samarbete påverkas av verktygen och hur kursledarna planerat kursen.

    SvaraRadera
  4. Intressant reflektion. Mitt svar är Online learning. Vi kommer närmare eleverna och de kommer närmare oss. Vi blir inte längre lika anonyma som i en stor grupp coh inte heller är det eleven som syns/hörs mest som är den som får presentera idéer och lösningar.

    SvaraRadera
  5. Så är det ju. Bäst kontakt har jag med dem som är online och i klassrummet. Näst bäst med dem som är online. Minst kontakt har jag med dem som är "bara" i klassrummet. Jag har ingen aning om hur det blev så, men jag tror att det är så att det har med det du skriver om ovan. De som jag träffar online har jag individuella samtal med, flera gånger i veckan. De som "bara" är i klassrummet kanske inte säger något alls på två gånger två och en halv timme i veckan.

    SvaraRadera