Men hjälp...

Jag läste precis i DN att Iran snart har lyckats uppnå den totala internetcensuren. De har planer på att skapa ett nationellt internet. Där de självklart kan styra och ställa över användandet. Rädslan efter användandet av sociala medier, för att uppnå revolution, skrämmer fler och fler stater.

Det skrämmer mig också. Att det är fler och fler nationer som inte kan se användandet av sociala medier och Internet som något som gagnar och inte något som förstör. Enligt DN´s källor så är det elva av hundra iranier som använder Internet. Det ska vara en hög siffra. Hur stor är siffran i Sverige idag, med tanke på Digidel och annat?

Arbetet med att få igång ett nationellt internet är enormt. All utländsk mjukvara ska bytas ut till inhemsk, något som står i balans med Windows måste skapas och mailsystem liknande gmail ska införas. Vilket jobb och varför? För att förhindra globalisering och påverkan utifrån.

Jag ska gå ut i trädgården och fundera på om man verkligen kan det. Kommer inte effekten bli den motsatta?

Söka för träff

Jag har nu gått genom KTHB:s instruktioner till hur man hittar det man söker efter på bibliotek och nät. En imponerande sammanställning av information och möjligheter att testa själv. Det är även begripligt, även om väldigt mycket av det vad saker som jag för länge sedan hade glömt bort. Det är klart intressant att det som gällde Internet satt rätt bra, men det som gällde bibliotek fick jag fundera en stund på. Inte säker att jag faktiskt visste svaret.

Jag inser att sökandet efter rätt information och rätt underlag inför det skrivna ordet verkligen är ett ämne i sig. Det kräver kunskap och tankeverksamhet att veta hur man ska söka för att nå det man är ute efter. Jag kan då tänka mig att det är enklare att faktiskt kliva ut på Google och den vägen söka information. Då måste vi göra våra elever medvetna om att de egentligen når en så pass liten procentuell del av all information som finns tillgänglig.

Varför inte testa era kunskaper också. Det är bara att gå in på KTHB.