Slås av förvåning

Ibland kan jag inte helt förstå hur beslut kan fattas. Hur man kan missa att se saker ur ett uppenbart perspektiv. Eller är det så att perspektivet bara dyker upp om man sitter vid ett skrivbord i en skolmiljö?

Ni har säkert inte missat att det har tagits fram nya riktlinjer för antagning till universitet. Det ska räknas på ytterligare ett nytt sätt. Detta för att göra antagningen ännu mer rättvis. Eller ja, det var vad jag trodde.

Ni kanske även har läst den storm av protester som gick i vågorna efter de nya reglerna. Ingen med ett gymnasiebetyg innan 2003 ska få tillgodoräkna sig extrapoäng för vissa meriterade kurser. Det innebär att de som är 26 år eller äldre plötsligt är utestängda från så där hundra utbildningar. Utbildningar som kräver extrapoäng för att man ska kunna komma in. Det räcker alltså inte att de har högsta betyg i alla ämnen. De är ändå inte meriterade att komma in.

Idag kan man på DN:s nätupplaga läsa ett uttalande av vår högskoleminister Tobias Krantz. Där säger han att det är först nu som man kan se följderna av det nya förslaget och kan göra något åt det som möjligt blivit fel. "Vi får erkänna att vi inte kunde förutse alla konsekvenser" säger han i artikeln. Kunde ni inte?

Är det inte uppenbart att de som har gymnasiebetyg innan 2003 och vill söka in på utbildningar som kräver högsta betyg i alla ämnen, och tillägg av extrapoäng, inte kommer in? Är det inte en ekvation som det räcker med ett G i matte för att räkna ut? Jag är förstummad av den fullkomliga saknad av kompetens som finns i beslutsfattande organ som denna.

Att det sedan inte kan rättas till förrän tidigast hösten 2011 gör inte saken bättre. Jag är glad att jag inte sitter med betyg som plötsligt inte är något värt under ett år. Jag är dock oroad över att betygen från Komvux ska få lägre poäng än de som uppnås under gymnasietiden. Men det är ett helt annat inlägg. Ett hela annat.