Det är med intresse jag läser mina kommentarer på mitt förra inlägg. Visst är det som ni säger. Det finns en fara att dra alla över en kam, där kammen är generation eller kunskap. Vi är individuella personligheter med önskningar kring den pedagogik vi vill bedriva. Det är framför allt nyfikenheten som driver oss. Möjligheten att utvecklas och utveckla. Det är därför vi är lärare.
Sedan menar jag inte att overheaden eller de gamla sorters filmerna jag minns från min högstadietid är fel. Inte egentligen. Kombinerat med dagens moderna teknik blir det att se vingslagen från flera tider i klassrummet och det är pedagogik bara det. Jag tror inte heller på Power Pointens eviga uttryck då den är väldigt fyrkantig i sina mjligheter.
I kväll har jag suttit och funderat på och fördjupat mig i begreppet Web 2.0. En sida som denna http://www.go2web20.net/ kan ju göra en knottrig av utmaningens vindar. Så mycket saker att hinna med, så lite tid. Men utmaningen är av godo, så varför inte slänga sig ut och se vart man hamnar? Det måste väl vara en utmaning nog? Inte sant?
Så vad tror jag då om Web 2.0? Jag tror att det kommer att bli en stor utmaning för utbildningsväsendet i framtiden. Det kommer att krävas en hel del utbildning och intresse för att vi ska hinna med i det som händer. Vi måste dessutom få tiden till det och under de närmaste åren kommer GY11 och Vux2012 att bli stora utmaningar. Jag hoppas att man under den utbildningstiden kommer att hinna med att även fundera på Web 2.0 i relation till den nya skolreformen.
Det kallar jag utmaning! Då sätter vi igång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar