Den virtuella världen

Ibland känns det svårt att föra diskussioner kring saker, bara för att man ska. Nu måste jag skriva något kring virtuella världar, som jag faktiskt inte har så mycket att säga om. Jag har ingen erfarenhet av det, har få omkring mig som har erfarenhet av det och känner nog att det är att kliva in på osäkra farvatten.

Det är antagligen så här våra elever känner sig när de måste skriva ihop texter om saker som de inte har något att säga om. Man svamlar ihop något istället. Jag har inte så mycket att säga om Second life. Jag har sett på filmerna om virtuella världar och det var framför allt Harlem som fastande. Annars känns det tillgjort och definitivt inte ett second life, som jag skulle vilja leva.

När det kommer till den pedagogiska vinningen så kanske det finns något i det som skulle vara en vinning. Jag kan tänka mig att det skulle göra att samhörigheten skulle bli större. Detta genom att man har samma miljö att gå omkring i. Kanske att även känslan för det man läser om skulle kunna vara intressant. Hur menar jag?

Jo, jag skulle kunna tänka mig att ett återgivande av t.ex. romatikens litteratur skulle kunna göras i ett rum i en virtuell värld. Där rummet är inrett som ett rum direkt ur romantikens era. Kanske att man mer skulle känna av flera delar av det man ska fördjupa sig i. Man skulle då kunna sätta sig i soffan, som står i en kopia av ett rum i t.ex. Den unge Werters lidanden och sedan höra ett utdrag ur romanen.

Jag kan se vinningar i sådana sätt att använda virtuella världar. Men jag ser ju direkt att det skulle ta ofanlig tid att bygga upp detta och frågan är om det skulle vara värt tiden. Kanske att jag om några år inser att det skulle vara det, men nu är jag faktiskt inte så intresserad av att utforska det hela. Det finns allt för många andra saker som står på listan, innan jag kommer ner till detta. Vi får ta en sak i taget.

Men övertyga mig gärna! Det kanske bara handlar om mina fördomar. De har ju förmågan att förblinda den mest villiga till utmaningar. Så, vad tror du?