Ett avbrott och ny fart

Jag fick en riktigt jobbig och sliten hösttermin och hade inte en möjlighet att bli klar med kursen på KTH. Det är så klart riktigt tråkigt, men när arbetsbördan blir för stor så finns inte orken, tiden och lusten.

Så fick jag plötsligt lite plats igen när ny termin började och jag skulle sätta fart med att göra klart kursen. Men, vad hade jag gjort av mitt lösenord? Jag letade bland papper och minnen, men hittade den inte. Kontakten med KTH blir väldigt omständig till en början då man helst ska komma dit och hämta ett nytt lösenord. Bosatt i Örebro blir det rätt omöjligt.

Det är tur att vi har engagerade och aktiva lärare, som snabbt kan hjälpa till med den saken. När jag väl fick ett fungerande lösenord, så satte jag igång med att få klart den sista uppgiften. Det visade sig att det var väldigt enkelt att få till den och i ett nafs var jag klar. Idag har jag suttit och lagt ljud till den och i skrivande stund laddar jag upp den på Youtube för att sedan lämna in den till bedömande lärare.

Det är ju med en viss stolthet jag nu kan se att jag har tagit mig genom kursen. Jag kan tänka mig att jag har lite kommenterande på andras bloggar kvar att göra och möjligen några fler inlägg på denna, men för övrigt ska kursen nu vara klar. En applåd för mig! Yes!

Man väntar

Jag vet att elever väntar på att få kommentarer på sina arbeten. Jag har även varit på det klara med att ett arbete som ligger hos mig och väntar på att bli läst stoppar upp en elevs process. Men jag var inte medveten om hur frustrerande det var att vänta. Jag lade upp mitt projektarbete för någon vecka sedan och väntar på att få kommenterar på det. Jag vill bara veta att jag är på rätt väg.

Jag tänker, som lärare, att eleven kan arbeta vidare i väntan på kommenterar, men nu märker jag att det inte går. Man väntar på att få höra hur arbetet ser ut och om man är på rätt väg. Innan dess känns det inte som om det är så stor idé att fortsätta.

Det är lärorikt inför mina egna elevers arbeten, som ligger och väntar på kommentar. Jag ska ge mig på dem det första jag gör i morgon bitti. Sedan får vi se hur länge det dröjer innan kommentarer kommer på mitt arbete. Jag vet ju att man som lärare arbetar så fort man kan. Alltid.